Dachauerinnen (engl. Dachauer Peasant Women), (Kaksi Dachaulaista naista)

Kansallisuus

Saksa

Väline

Öljy kankaalle.

Teoksen mitat

Korkeus 140 cm x leveys 113 cm

Sijoituspaikka

Gemäldegalerie,

Inventaarionumero

A I 610

Tuhoutumisolosuhteet

1945, kevät. Flakturm Zoo, Berliini, Tiergarten.

Maalaus siirrettiin Toisen maailmansodan aikana Gemäldegaleriesta turvaan Flakturm ZOO:hon. Flakturmit olivat ympäri Saksaa pystytettyjä ilmatorjuntatornien ja pommisuojien yhdistelmiä.Maalaus katosi tai tuhoutui keväällä 1945 Berliinin taisteluiden yhteydessä.


Lähde

Pääkuva: Hemmets Konstgalleri, De yppersta verk av olika tiders och länders mästare, återgivna i färgtrogna reproduktioner URVAL OCH TEXT av Jarno Jessen. Tillökad svensk upplaga redigerad av A. Billow. AB För spridning av litterära verk, Stocholm 1922; Buchdruckerei Otto Regel G.m.b.H. Leipzig; Söderström & Co Förlagsaktiebolag

Genre

Maalaus

Kuvauksen tyyppi

Väripainokuvaliite.

Kuva


Muuta

Dachauerinnen lopullinen kohtalo on epävarma. Se saattaa edelleen olla olemassa jossain anastettuna tai kätkettynä.

Maalauskuului alunperin Unkarilaisen taidemaalarin Mihály Munkácsyn kokoelmiin, mutta ostettiin Kansallisgalleriaan Berliiniin 1897.

Wilhelm Leibl vaikutti elämänsä aikana mm. Münchenissä, Pariisissa, Grasslfingissä (Obern Bayern), Unterschondorfissa, Berblingissä,Aiblingissä ja Kutterlingissä.

TEOKSEN RUOTSINKIELINEN ESITTELY KIRJASTA "HEMMETS KONSTGALLERI" (kts. "Alkuperäinen kuvalähde")

 

"Dachaukvinnor"

av Wilhelm Leibl (1844 —1900).

Berlin

Leibts framgångar berodde på hans metod. Han hade svårt att

vinna publikens ynnest i sitt hemland, men från första början var

hans teknik så fulländad, att kollegerna såväl i Tysktand som i Paris måste gripas av beundran. Hans verk intressera föga genom sitt innehåll, men hans

sätt atf måla röjer ativar, gedigenhet, anspråkslöshet och förnäm smak: 'Heist avbildade han bönder, vilkas medborgarrätt i konstens rike genom honom

ånyö befästes. Alldrig bemödade han sig, som Miltet och Israels, om att lägga i dagen någon djupare känsla hos sina modeller, de må nu vara jordbrukare,

tjuvskyttar, kannstöpare etler kyrkfolk. Alldrig väckte han tanken på någon socialistisk mission i konsten. Livet fängslade honom på någon punkt, och han

utformade sitt ämne med största noggrannhet. »Det finns ju mycket, som stör i naturen, må det då störa även på bilden, sade hån en gång, och altdrig

tänkte han på att sovra sitt stoff med hänsyn till det sköna eller fängslande.

 

Leibl ägde icke heller någon större kompositionstalang. Fyra eller fem människor kunde han förena till en grupp, men ej fler, och till och med mellan så får

personer hade han svårt att skapa något levande samband. Slöa och flegmatiska stå de bredvid varandra som rena modeller. Leibl forskade aldrig efter

någon skönhetstyp, och dock ha hans inbundna, tafatta gestalter för det mesta rätt sympatiska anletsdrag. Ehuru Leibl icke var någon fram stående

karaktärsskildrare, spåra vi dock stundom temperament i hans modellers eldiga eller skarpa blick. Han skildrar gamta krokryggiga människor med rynkiga

ansikten lika bra som vackra flickor och hurtiga ynglingar. Man bör icke underlåta att noggrant studera hans figurer, ty ett typiskt Leiblhuvud är

genomarbetat som vore det av Holbein, och med alldeles särskild förmåga vet han att tolka uttrycket i en hand.

 

Det är egendomligt att se, hur denne konstnär i fråga om såväl komposition som färgbehandling övergått från en lösare till en mera sluten sådan. Hans

ungdomsverk, "Kritikern", är levande och rörligt, men senare placerar han sina modelter tungt och fast. I början målade han med breda penseldrag, sedan

i mjuka klickar, och slutligen fint utfört och noggrant detaljerat. Hans största dygd var fliten, och han kunde helt försjunka i naturens enslighet. "Jag är trött

på att vara berömd", skrev han en gång, »och gläder mig åt att i lantlivets stillhet få börja med en ny bild och utföra den med flit och anspråkslöshet.

Ögontjäneriet och bullret ute i värtden är icke just ägnat att gagna min konstnärliga verksamhet." Han slog sig ned i trakten av Dachau, därefter vid

Aimmersee och slutligen i Aibling.

 

Leibt föddes år 1844 i Köln och var son till en kapellmästare vid domkyrkan. Han skulle bli mekaniker men visade så stora konstnärliga anlag, att han fick

studera vid akademien i Munchen. Tidigt påverkades han av Courbet, och sedan i Paris, där han rönte livligt erkännande, av Velasquez ocb Hals. Dessa

båda blevo allt framgent hans förebilder. Tillsammans med sin vän, målaren Sperl, framlevde han sina dagar i innerlig gemenskap med naturen ocb dog

år 1900 i Aibling.

 

"Kvinnor från Dachau" är en av konstnärens tidigare bondemålningar. Ämnet är alltigenom naturalistiskt, men färgglädjen är så stor, att de två all

mogekvinnorna i sina vackra nationaldräkter verka nästan som de mest förnäma damer. Klädernas svarta färg, den rika silvergarneringen på liven, det

brokiga mönstret på strumporna, de silverstrimmade banden och de nätta floren på mössorna bilda en utsökt vacker harnnoni. Den äldre kvinnans vänliga

ansikte är lika karakteristiskt återgivet som den yngres trumpna uppsyn. De två synas vara inbegripna i ett samtal, men ingenting finnes, som tyder på ett

djupare intresse. Allt är avmätt framställt, en gedigen kopia av livet.

 

Tavlan väckte tidigt den store målaren Munkácsys beundran och hör numera till Tysklands klassiska konst. Kritiken stölles tilt att börja med av

modellernas fulhet, men den kunde icke i längden förbliva okänslig för den måleriska futlkomligheten. Redan då mästaren vid några och trettio års ålder

åstadkom detta arbete, tvingade hans storartade realism tilt en jämförelse med Velasquez. Han är en god människoskildrare, då han på detta sätt ställer

en pratsam kvinnonatur mot en tystlåten, men högst når han rent koloristiskt sett. Den gamlas huvud avtecknar sig med ypperlig modellering mot det

mörka fönstret ocb den unga kvinnans mot den ljusa värdshusväggen, ocb de förträffligt målade händerna framträda fördelaktigt mot de djupsvarta

klädningarna. Ingen bovtoalett kan vara mera smakfull än denna allmogedräkt.

208


Tunnus

MT_628

Tekijä

Leibl, Wilhelm Maria Hubertus (23.10.1844 Köln - 04.12.1900 Würtsburg)

Teoksen nimi

Dachauerinnen (engl. Dachauer Peasant Women), (Kaksi Dachaulaista naista)

Päiväys

1873

Tuhoutumisvuosi

Luultavasti 1945

Pääkuva

MT_628_B_JOOMLA_HEMMETSKONSTGALLERI